Sankta Psyko - Johan Theorin

Boktitel: Sankta Psyko
Författare: Johan Theorin
Förlag: Månpocket
Bandtyp: Pocket
Antal sidor: 398
Utgiven: 2012
Genre: Svensk skönlitteratur, Thriller
Finns att köpa på: Adlibris, Bokus, CDON, Ginza

Handling: Johan Theorins romaner med Öland som fond har satt stora avtryck i svensk spänningslitteratur. Nu byter han tillfälligt spelplats och från ett vindpinat alvar tar han oss med till en mellanstor stad någonstans på västkusten. Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia - med öknamnet Sankta Psyko - ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken. Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer. En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.

Mina tankar: När jag för några år sedan läste Johan Theorins böcker Nattfåk och Skumtimmen var jag fullkomligt betuttad i hans böcker. Båda böckerna är spännande från första stund - de rycker tag i en på ett alldeles speciellt sätt med sin fängslande, oväntade och skrämmande handling och sina ljuvliga karaktärs och miljöbeskrivningar. Efter det var jag alldeles fast och hade fått en ny svensk favorit författare! Väntade spänt på hans nästkommande böcker, men när jag sedan läste hans bok Blodläge var jag inte längre lika övertygad - den efterlämnade inte alls samma lyriska känsla som de första två hade gjort. Och när jag sedan läste denna boken Sankta Psyko blev jag besviken. Visst, jag hade väldigt höga förväntningar, men denna boken är inte alls som de tre första han skrivit - den är lite tråkig och seg och historien är inte alls speciellt intressant. Karaktär och miljöbeskrivningar gör Johan Theorin lika bra som vanligt, men historien faller på något sätt ganska platt. Jag undrar om det kanske berodde på mina höga förväntningar? Men mitt tips är att skippa denna boken och läsa Nattfåk och Skumtimmen istället - de är alldeles fantastiska!