Författare: Henrik Larsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Bandtyp: Inbunden
Antal sidor: 668
Utgiven: 2013
Serie: Blodsarvet bok 3 av 3
Genre: Fantasy, Svensk skönlitteratur
Finns att köpa på: Adlibris, Bokus, CDON, Ginza
Handling: Karl Solhand och hans tigrar härjar i söder och det främmande folket från Västanbergen har fått en ny gud och ledare - Aluir - som hetsar sina tillbedjare att invadera Nordland. En trött och plågad Erik Krigarhjärta försöker driva angriparna på flykten när hans följe blir överraskade av ett bakhåll. Övermannade måste de fly hals över huvud, men med sig har de den mystiska bergskvinnan, Stormöga, som låter dem förstå att striderna bara börjat ... Gränserna mellan gott och ont börjar upplösas, vem är vän och vem är fiende? Och vad är rätt och fel att göra när du inte längre har något val?
Mina tankar: Mina förväntningar på denna tredje bok i serien Blodsarvet av Henrik Larsson var minst sagt höga. De två första böckerna Krigarhjärta och Isöhäxan tillhör mina absoluta favoriter (du kan läsa vad jag skrivit om de tidigare här --->) och denna tredje delen har jag väntat och längtat efter väldigt länge. Jag hade väntat så länge att jag var övertygad om att jag skulle slänga mig över den samma dag som den släpptes i mars i år - men så blev det inte... Jag var alldeles för rädd att den inte skulle leva upp till mina skyhöga förväntningar - att den inte skulle vara lika bra som de andra två och att det skulle förstöra min bild av dessa underbara böcker - det händer ju allt för ofta när det gäller uppföljare! Dessutom hade det gått lång tid sedan jag läste de andra två böckerna - skulle jag ens minnas vad de handlade om?
Men till sist kunde jag inte hålla mig längre, utan beställde hem den och satte igång och läsa... Lite trevande till en början, men sen var jag totalt fast! Min oro var helt i onödan - Profetens tid håller samma höga standard som föregående böcker - spänningen är på topp från första stund och det är något med författarens sätt att skriva som göra att man är fullständigt trollbunden. Karaktärerna och miljön känns så levande att det nästan känns som man är på plats i boken och handlingen är långt ifrån förutsägbar - vad som helst kan verkligen hända. Min oro för att inte minnas var helt onödigt - alla glömda händelser föll på plats bit efter bit och plötsligt kändes det inte som att det var flera år sedan jag läste tidigare böcker i serien.
Detta är typiskt en sådan bok jag hade kunnat sluka i efter nafs, men tvingade mig själv att dra ut på det i alla fall i en veckas tid - ville inte att den skulle ta slut, men tillsist gjorde den ju det i alla fall! Boken är en bra avslutning på serien men lämnar ändå efter sig en liten tomhetskänsla - en känsla av att vilja ha mer! Jag vill läsa mer av Henrik Larsson, så jag kommer att längta och hoppas att han släpper fler böcker!
Och min man då? Han som jag berättade om i inlägget om böckerna Krigarhjärta och Isöhäxan? Han som sällan läser böcker men älskade dessa? Jo, han har också läst Profetens tid och han läste ut den snabbare än mig till och med - låg vaken långt in på nätterna och läste och läste. Han älskade den och frågade genast om det inte fanns mer att läsa - det är ett mycket bra betyg från någon som sällan läser!
Så vill ni läsa några riktigt bra böcker, så läs dessa!
Härligt att höra. Jag köpte den första boken av en slump i fredags, den verkade lovande. Hade läst ut den innan lördag kväll så i söndags köpte ja andra delen, vid måndag kväll var ja klar med den. Nu längtar ja efter sista delen!
SvaraRaderaHärligt! När man väl börjar läsa dem, går det inte att sluta! Du kommer inte bli besviken på tredje delen :)
Radera